Talulah Gosh - Talulah Gosh

På väg hem från samma fredag jag nämnde senast spelades Talulah Gosh självbetitlade låt. En mycket fin avslutning på en annars trevlig kväll. Bläddrar bland låtarna i mitt minne och funderar på om Amelia Fletcher någonsin skrev något bättre. Kanske Shallow på Heavenlys första album. Jo, så är det nog. Men förmodligen den enda.

På youtube hittade jag ett videoklipp där världens bästa mittfältare Cesc Fabregas i mitt favoritlag Arsenal (det där tycks gå hand i hand) framspelad av lagets smartaste spelare Alexander Hleb dunkar in en boll i nättaket mot Manchester City i början av den här säsongen till tonerna av Talulah Gosh låt My Boy Says. Extremt otippat, men jag föredrar nog ändå att se fotbollsklippen utan musik trots allt. Mitt älskade Arsenal hackar just nu i ligan men jag tror på dom i medgång och motgång.
När jag inte tänker på Arsenal planerar jag för sommaren och hösten. Det är mycket som ska stämma nu och en hel del deadlines. Det kommer bli en tuff men förhoppningsvis även belönande vecka.

Signed Papercuts - Nothingness

Förr eller senare får man för sig att man sett alla band man vill se. I fredags såg jag Bridal Shop på blekingska. Det råkade bli så att jag pratade med en kompis till bandet efter spelningen. Hon frågade vilket band jag helst av allt skulle vilja se live. Mitt sällskap för kvällen hade tidigare berättat för mig att Stars var bokade till årets Accelerator så svaret på den här frågan var rätt givet och vi svarade båda Stars. Nu i veckan tittade jag på tåg- och flygbiljetter till Stockholm och det var ingen rolig läsning. Insåg att det inte blir något Stars i Stockholm för mig den här gången. Tyst för mig själv hoppas jag att Stars blir bokade till Vega i Köpenhamn.
Annars känner jag inte alls något ordentligt konsertsug i vår och de spelningar som jag ser fram emot mest är faktiskt med band jag redan sett. Efter att ha jämfört spelningar i regionen kom jag fram till följande "lista":

28 mars lund blekingska - Friday Bridge
11 april mejeriet lund - El Perro del Mar

Det hade varit kul att se Marit Bergman igen men den spelningen är på KB och dit vill jag inget mer. Firefox AK spelar på Mejeriet i april och jag tycker om hennes musik men inte så mycket att jag betalar 120 kr i inträde. Isåfall går jag hellre på en spelning med ett litet band som överraskar mig. Så som Signed Papercuts lyste upp en liten scen en kall decemberkväll..

The Charade - The World Is Going Under

The Charade mixar sitt tredje album Keeping Up Appearances. Samtidigt faller världen samman. Den mest tröttsamma frågan på ett bra tag måste vara har du facebook? Vad är det för fel på mobiltelefon och mail?

Ibland verkar det som att det slagit slint i huvudet hos folk som inte längre tycks kunna kommunicera på vanligt sätt längre. Epidemin som kallas Facebook är både viruset, symptomet och sjukdomen på samma gång. Samtidigt är det bara ett litet barn av sin tid som växt sig för stort för snabbt.

Det första avsnittet av tv-programmet Expedition Robinson sändes 1997, ett fåtal år efter att internet fick sitt stora genomslag. Naturligtvis var Robinson aldrig den stora förändringen, det var en programidé som låg precis rätt i tiden och får i det här fallet mest fungera som ett exempel. Med Robinson startades en utveckling där gränsen mellan det privata och det offentliga luckrades upp ordentligt. Sorgligt nog byggde hela serien på det inte alltför tilltalande karaktärsdraget att offra någon annan för egen vinning.
Tio år senare ser vi de fulla effekterna. Efter myspace var det bara en tidsfråga innan någon skulle ta konceptet längre. För mitt eget musikintresse är myspace något av det bästa som hänt sedan jag köpte min första dator, men med det goda följer det onda. Ett community har stora brister när det är regel snarare än undantag att ha hundratals vänner. Medan jag slår in ett par öppna dörrar ställer jag en retorisk fråga - vem har 735 vänner?

I december förra året fick jag ett erbjudande om att, om inte annat för ett ögonblick, fångas in i medievärlden. Sydsvenskans nöjesbilaga Dygnet Runt hade skickat en inbjudan till Photocall för personer som "under det gångna året gjort Malmö och Lund lite bättre, lite snyggare och roligare att vara i". En sådan inbjudan låg helt oväntat i min brevlåda en dag och jag fick den förstås eftersom jag under hösten var bandbokare på blekingska. När jag väl fick numret i min hand visade det sig under rubriken "Det utvalda folket" att 114 personer varit på plats för gruppbilden. Antingen så är du med eller inte. Inne eller ute. Det förde tankarna till småskolans "du är bjuden, du är bjuden, men du får inte komma". Jag stannade förstås hemma och lyssnade på pop istället för att vara med på en gruppbild som kom att nå hundratusentals läsare. Jag kan inte heller säga att jag var särskilt lockad av mingel med regionens nöjeselit. Ett beslut jag var väldigt nöjd med efter att senare ha fått numret i min hand och sett ett antal mediekåta och otroligt jobbiga Nöjesguidenprofiler på samma bild som jag skulle ha varit med på om jag tackat ja.

Nu var min idé med det här inlägget inte att visa mig självgod. Det är snarare ett desperat rop på hjälp i hopp om att slippa höra "jamen vi styr upp nåt. Vad har du för facebook".

Till dess lyssnar jag på The Charades nya låt The World Is Going Under som är en pärla bland alla svin som tar sig själva på för stort allvar medan de tror att de är jordens medelpunkt.

Sambassadeur - Malmö, 25 januari

För att gå vidare måste man ibland acceptera frasen kill your darlings. I sällsynta fall straffar älsklingarna ut sig själva. Förra årets album Migration var en stor besvikelse och när Sambassadeur spelat New Moon som första låt i fredags visste jag att konserten skulle bli mitt definitiva avsked till bandet. I ärlighetens namn hade jag inte väntat mig något annat men jag ville vara på plats för att vara säker.

Coastal Affairs var 2006 års bästa ep. Nu vet jag också att Coastal Affairs var början på slutet. Det kan tyckas märkligt att skriva så om en skiva jag verkligen avgudade och fortfarande älskar, men det är ändå ofrånkomligt att Coastal Affairs förde Sambassadeur i en riktning mot ett "lyxigare" sound som i själva verket var ännu ett offer för det sterila ljudlandskap som Jari Haapalainen med efterföljare, i det här fallet Mattias Glavås, gjort till sitt eget. Det Sambassadeur som turnerar i vår har inte mycket gemensamt med det band som jag föll för en gång i tiden.

I fredags stod Sambassadeur inför södra Sveriges kanske sämsta publik på en scen som var alldeles för stor för bandet. Under de förutsättningarna kunde ingenting rädda konserten och jag borde nog ge upp konserter på KB.
Sambassadeur är inte direkt kända för att vara ett starkt liveband men jag kan ändå inte förstå varför man ställer sig på en scen om man inte är intresserad av publiken. Basisten Daniel Tolegård och ena gitarristen Daniel Permbo stod på varsin kant och försökte i alla fall, men det kan man inte säga om bandets andra gitarrist Joachim Läckberg och sångerskan Anna Persson i strålkastarljuset mitt på scenen. Ett band måste inse att något är fel då den inlånade trummisen är mest intressant att titta på.

Det kommer säkert fortsätta gå bra för Sambassadeur men jag är inte särskilt intresserad när produktionen blivit viktigare än de fantastiska låtar de skrev förr om åren. Jag fick inte höra If Rain, Dead Leaves eller ens Between the Lines. Den enda låt som fick mig att verkligen skina upp var min låt - Marie. En låt som ensam gjorde det värt att ta en fredagstur till Malmö ändå.

4/10

Penny Century - Nothing Burns Like Bridges

Idag vaknade jag av mig själv fem i sex i morse. Sjukt var bara förnamnet och om det fortsätter på det här viset sitter jag snart på mina lediga dagar och äter frukost klockan fyra på natten.
Jag skrev fel senast. Det tar inte en timme om dagen att pendla mellan Lund och staden jag inte har någon egentlig relation till ännu. Det verkar mer som att jag ska vara glad om jag kan hålla ned resandet till två och en halv timme om dagen. Det regnar ute idag och jag har gäspat sen jag kom hem för ett par timmar sen. En brutal kontrast till den fina måndagen som var den bästa dagen på länge.

På tweenet är allt som vanligt. Traditionsenligt har läsarna fått rösta fram sina favoriter från musikåret 2007. Rösterna har räknats och listan över årets bästa band domineras av begåvade men tråkiga band. Allvarligt talat, vem tycker att Cats on Fire är världens bästa band?
Julia Hanbergs Penny Century är visserligen inte världens bästa band men förtjänar ändå uppmärksamhet. Bisarrt nog fick de nästan alla sina röster på tweenets lista från personer relaterade till deras skivbolag. Jag hade gärna röstat på Penny Century för deras låt Nothing Burns Like Bridges från förra årets debutalbum Between a Hundred Lies, men Penny Century tycks förbli ett band med stor potential som inte får det erkännande de förtjänar.

Sons and Daughters - Darling

Vaknade av mig själv utvilad klockan nio i morse till en helt ledig dag. Jag ska tydligen pendla mellan Lund och Malmö i tio veckor. Hejdå en timme om dagen. Hejdå 640 kronor i månaden. Lägg till kostnaden för kursboken så gjorde jag igår av med mer än 1300 på utgifter direkt relaterade till skolan. Märkligt nog var jag ändå väldigt nöjd för jag lyckades lura systemet och komma hem med en skiva som jag fick nästan gratis.
En del av er som läser här är väl bekanta med Akademibokhandeln och deras stämpelkort. Tio stämplar innebär att man får dra av en hundralapp när man handlar. Igår hade jag för en gångs skull kommit ihåg att ta med mitt gamla halvfyllda stämpelkort och lyckades därför fylla mitt kort med stämplar. Så jag väntade mig att få min rabatt men den skulle gälla först vid nästa köp. Något så dumt och jag skulle egentligen inte kunna använda rabatten utan att köpa saker jag inte behövde just nu. Efter att ha gått runt i butiken och funderat så frågade jag i kassan om man kunde använda rabatten på cd-skivor. Det gick bra så jag kom hem med Säkerts debutalbum för 29 kronor. Vilket fynd!

Det sägs att en ny termin är ett utmärkt tillfälle för en nystart. Om jag bara kan få städat snart så känns det faktiskt så. Det har ju börjat bra. Vi firar det nya året med lite ny musik. Dagens tips är brittiska Sons and Daughters som i vissa låtar påminner om ett mini-Long Blondes. Deras senaste album This Gift är inte i samma klass, men låten Darling är underbar. Lyssna på bandets myspace.

Setlists och popdrömmar

Bland alla stressiga fredagskvällar på blekingska i höstas minns jag ett samtal särskilt väl. Irene höll på att förbereda scenen för soundcheck och samtidigt pratade Tobias och Malin i laurel music om vilka låtar de skulle spela. Visa inte setlisten för mig bara, jag vill inte veta något innan, sa jag. Varför inte? frågade Malin. Där och då var det svårt att ge ett snabbt svar. Jag sa nog något dumt om att det blir mer spännande utan att utveckla mer. Men det slår mig i efterhand att jag i det ögonblicket blev medveten om att det finns så många olika sätt att uppleva en spelning på.
För mig är en stor del av upplevelsen med popkonserter att man på förhand inte får veta vilka låtar som ska spelas eller hur de arrangeras, på samma sätt som man inte vet hur det går för favoritlaget i nästa match. Det kan tyckas lite fånigt att låta sådant här påverkar upplevelsen så mycket men det har både du och jag glömt när favoritbandet spelar just vår låt.

Som ansvarig samlade jag förresten på mig setlists från många, men inte alla, spelningar på blekingska i höstas. Det kan vara kul att se på någon gång i framtiden. För min egen skull och för de som eventuellt är intresserade lägger jag upp listorna här också. Den streckade linjen skiljer förstås ordinarie set från extranummer:


Like Honey, 21 september 2007
New York – Tiles – Old Boy – Telling Lies – Five Min Dream – Nothing Right
--------------------
Airport

Secret Shine, 28 september 2007
Oblivion – Lost Memory – Sound of Light – Deep Thinker – Hate You When You Smile – Adored – Stars in the Sky – Hit the Ground – Cafe Crash – Wish Coming True – Loveblind

Friday Bridge, 5 oktober 2007
Introduction de la Soirée – Le Satin S’empare – The End of the Affair – Literature – The Lady Julie – Armance L’Actrcie – Shanghai Shipping – Edward the Hedgehog – The Story of Agnes – Love and Nostalgia – 24 Hour Party People – It Girl

The Strange Idols, 12 oktober 2007
Say Anything – Old Times – He’s Out Looking for Love – She’s Gonna Let You Down Again – X-ray Vision – New Song – Intensions – Blue Espers/Berlin - It’s No Fun
--------------------
Ovanite Sensation

laurel music, 2 november 2007
The Way Love Goes – Dreams and Lies – Disappear – Northern Light – No One Wants Forever – Into the Blue – Sirens (i Köpenhamn kvällen efter spelades även Question Mark, Karma 2 AM och ytterligare en ny låt)

Irene, 2 november 2007
The Game – Little Things – Looking for Love – Stardust – Seaside – Waterfront – End of the Line – September Skies – Only You – Baby I Love Your Way – June Is Flat – Little Lovin’ – By Your Side

Lucky Soul, 10 november 2007
My Brittle Heart – One Kiss Don’t Make A Summer – Ain’t Never Been Cool – Struck Dumb – Add Your Light to Mine, Baby – The Towering Inferno – Baby, I’m Broke – Gimme Love – The Great Unwanted – Heatwave by Marta Reeves and The Vandelas – Lips Are Unhappy
--------------------
The Killing Moon by Echo and The Bunnymen

The Sunny Street, 30 november 2007
Drawings – Blackberries – Morton & Claude – Kill You – Rainy Hearts – Comedians – Cyclists – All the Way – Greasy Crisps – Pottery and Glass


På något märkligt sätt lyckades jag dessutom hitta en setlist från Säkerts spelning på KB i Malmö den 1 december. Postar den också men sedan ska jag inte plocka med mig papper hem från spelningar på ett bra tag.

Säkert, KB 1 december 2007
Och jag grät mig till sömns - Rotary - Stetoskop - Någon gång måste du bli själv - Ditt kvarter - Det här är vad dom säger - Hemstad - Faller isär - Ny låt - Sanningsdan - Allt som är ditt - Är du fortfarande arg
--------------------
Det kommer bara leda till något ont
Vi kommer att dö samtidigt
2006

Mitt 2007

Konserter
Hur gärna man än vill något annat så beror en riktigt bra konsert nästan alltid på mer än musiken. Sambassadeur har skrivit mitt soundtrack (the tambourines are shaking but I don't hear the sound, it's my favourite song but I don't like the crowd) till många sönderpratade spelningar och i höst var publiken hemsk när Lucky Soul spelade på Debaser Medis i Stockholm fredagen den 9 november. Kvällen efter spelade de på blekingska i lund och då nationsansvariga fått för sig att ta ut ett rejält överpris i inträde ledde det lustigt nog till att spelningen blev helt fantastisk. Folk studsade runt helt galet till låtar som Lips Are Unhappy och Ain't Never Been Cool men var ändå helt tysta under lugna Baby I'm Broke. Underbart!
Samtidigt var det här kanske livets ironi eftersom jag på fredagen en vecka tidigare fått uppleva publiken på blekingska prata sönder laurel musics comebackspelning. Kvällen efter det såg jag laurel music i Köpenhamn och då var det en sittplatskonsert där alla var tysta hela tiden. En kväll som tillsammans med flera andra under hösten blev ett minne för livet. En strålande konserthöst och då har jag inte ens nämnt language of flowers spelning på blekingska som kom att bli deras sista någonsin.
På onsdag nästa vecka avslutar The Magic Numbers konsertåret 2007. Jag ser fram emot den spelningen men jag tror inte den blir bättre än utfyllnad på min lista. Det har verkligen varit så bra! Om jag räknar rätt blev det totalt 16 kvällar med spelningar i år. Jag har inte skrivit någon konserttext i höst. You were always on my mind, men jag har helt enkelt inte haft tid.

1. Language of Flowers - 21 september, Blekingska, Lund
2. Lucky Soul - 10 november, Blekingska, Lund
3. laurel music - 3 november, Huset Magstraede, Köpenhamn
4. Irene - 2 november, Blekingska, Lund
5. Au Revoir Simone - 12 november, Vega, Köpenhamn
6. The Strange Idols - 12 oktober, Blekingska, Lund

Förutom dessa så minns jag särskilt Like Honey (på Blekingska som support till Language of Flowers), Air (på Vega samma kväll som Au Revoir Simone) och Säkert! på KB i Malmö.


Album
Precis som jag förutsåg för ett år sedan gjordes årets bästa skiva av ett band vars namn börjar på "L". Vad jag inte visste var att för mig då okända Let's Go Sailing skulle ta mig med storm.
Årets besvikelse var utan konkurrens Sambassadeurs andra album Migration. Singeln Subtle Changes lovade så gott men när jag efter lång väntan fick lyssna på skivan var allt det jag tidigare älskade med bandet borta. Jag borde verkligen uppskatta skivan med tanke på att Anna sjunger på alla låtar utom en, men trots fler än 20 genomlyssningar lyfte den aldrig. De har förändrat sitt sound och många tycker om det men jag kommer aldrig föredra deras nuvarande poporkestersound framför magin i If Rain. Migration får 5/10 i betyg. Jag har inte bestämt vad The Chaos in Order ska få för betyg och det kommer nog aldrig behövas heller. En etta på en årsbästalista är större än sifferbetyg.

1. Let's Go Sailing - The Chaos in Order
2. Lucky Soul - The Great Unwanted
3. Immaculate Machine - Fables
4. Celestial - Dream On
5. Tupelo Honeys - Salute You
6. Stars - In Our Bedroom After the War
7. Palomar - All Things, Forest
8. The Afternoon Naps - Sunbeamed
9. Friday Bridge - Intricacy
10. The Pains of Being Pure at Heart - The Pains of Being Pure at Heart
11. Säkert! - Säkert!
12. Fireflies - Goodnight Stars Goodnight Moon
13. Irene - Long Gone Since Last Summer
14. Love Dance - Result
15. The National - Boxer

Förtjänar att nämnas: Au Revoir Simone, The Loose Salute, Cats on Fire, Electrelane och Blonde Redhead.


Låtar
Till slut fick jag vika mig för Bobby Wratten och konstatera att han skrev två av årets bästa åtar.

1. Trembling Blue Stars - Idyllwild
2. Lucky Soul - One Kiss Don't Make A Summer
3. Stars - Bitches in Tokyo
4. Celestial - Dream On
5. Stars - Take Me to the Riot
6. Northern Fields - Never Take the Beauty
7. The Strange Idols - It's No Fun
8. Trembling Blue Stars - November Starlings
9. Tupelo Honeys - The Return of the Weeping Man
10. The School - Let It Slip
11. The Garlands - You Never Notice Me
12. Club 8 - The Boy Who Couldn't Stop Dreaming
13. Let's Go Sailing - Sideways
14. Sambassadeur - Subtle Changes
15. The Secret History - Mark & John
16. Irene - By Your Side
17. Immaculate Machine - Dear Confessor
18. The Secret History - Our Lady of Pompeii
19. Penny Century - Nothing Burns Like Bridges
20. Jonna Lee - Dried Out Eyes
21. Säkert! - Någon Gång Måste Du Bli Själv
22. Like Honey - Telling Lies
23. Palomar - You're Keeping Us Up
24. Those Dancing Days - Hitten
25. Liechtenstein - Stalking Skills


2008
laurel musics nya skiva heter cycles och lär toppa min nästa årslista. Dessutom nya album av Katie Goes to Tokyo, Like Honey och The Charade. Och förhoppningsvis kommer The Secret History till Sverige!

The Boy Has Gone Away

För ett år sedan beklagade jag mig över att lund var en dålig konsertstad. I våras nominerade jag mig själv till posten som bandbokare vid blekingska nationen. I min presentation skrev jag bland annat följande: om jag blir vald är min ambition att Indigo i höst ska vara en unik, alternativ konsertscen som ger publiken happiest days of our lives-kvällar. Jag lyssnar gärna på bandtips men jag är ensam ansvarig för vilka band som bokas och det är också min åsikt att en klubb fungerar bäst med en tydlig, konsekvent och genomtänkt bandbokarlinje istället för eviga kompromisser.
Jag blev förstås vald och arbetet började efter midsommar. När detta skrivs nästan ett halvår senare är det med en oerhörd stolthet som jag ser tillbaka på hösten.
Uppdraget är slutfört och resultatet talar för sig själv. Vi var klubben som flög över Strange Idols och Secret Shine exklusivt för deras första konserter i Sverige. På vår förfrågan gjorde laurel music en comebackspelning efter ett års tystnad. Vi förärades ett besök av Lucky Soul och framför allt gjorde Language of Flowers sin sista spelning någonsin på lilla blekingska. Jag skulle ljuga om jag skrev att varje bandkväll var perfekt men de kvällar det var bra var det verkligen fantastiskt. Som bandbokare med ensamt ansvar för bandbokningar var jag tillsammans med ljudtekniker, klubbmästare, bandvärdar, djs och jobbare på indigo plus två hårt arbetande killar på nationens kontor (tack för i höst allihop!) en av flera som hösten 2007 gjorde Indigo till världens bästa popklubb de tre kvällar (21/9, 2/11 och 10/11) då allt stämde.

7 sept: Differnet
21 sept: Language of Flowers (IRL) + Like Honey
28 sept: Secret Shine (UK) + support: Slowmotion Club
5 okt: Friday Bridge
12 okt: Strange Idols (UK) + support: Luke Astray
2 nov: Irene + laurel music
10 nov: Lucky Soul (UK) + Napoleon
30 nov: Punky's Dilemma + The Sunny Street (UK)

End of the Line

Fredagens Klubb Indigo kom att bli min sista tur i dj-båset på blekingska. Jag hade bestämt det på förhand och totalt fick jag sex kvällar som dj på blekingska från januari 2006 till november 2007. Just i fredags var det enkelt för mig att vara min hårdaste kritiker. På något märkligt sätt missade jag att spela Field Mice. Och ingen Happiest Days som avslutande låt! Ett skäl så gott som något för att stiga åt sidan och ge plats för en ny generation kids.


(22.00)
Air - Cherry Blossom Girl
Trembling Blue Stars - November Starlings
Stars - Elevator Love Letter
Cats on Fire - Higher Grounds
Aberdeen - Sink or Float
Irene - End of the Line
The Aislers Set - The Way to the Market Station
Celestial - Nothing Happens Twice
Those Dancing Days - Hitten
Northern Fields - Never Take the Beauty
Red Sleeping Beauty - Make Me Smile
The Strange Idols - She's Gonna Let You Down
The School - Let It Slip
Language of Flowers - Summer's Been and Gone
Tilly and the Wall - Nights of the Living Dead
The Eyeliners - Everything's Alright
The Primitives - Secrets
The Cardigans - Rise and Shine
Ride - Twisterella
(23.00)
Like Honey - Airport
Wilson Hospital - Call Me A.S.A.P
Sambassadeur - Marie
The Fat Tulips - Confessions of an English Girl
Popguns - Waiting for the Winter
--------------------
THE SUNNY STREET LIVE
--------------------
Comet Gain - You Can Hide Your Love Forever
Belle and Sebastian - Sleep the Clock Around
Camera Obscura - Lloyd, I'm Ready to Be Heartbroken
Stone Roses - Mersey Paradise
My Favorite - The Informers
Lucky Soul - The Great Unwanted
-------------------
PUNKY'S DILEMMA LIVE
-------------------
(00.50)
New Order - True Faith
Human League - Don't You Want Me
Blondie - Maria
Cyndi Lauper - Girls Just Want to Have Fun
Belinda Carlisle - Heaven Is a Place on Earth
Franz Ferdinand - Take Me Out
The Cure - Friday I'm in Love
Le Sport - Tell No One About Tonight
Caesars Palace - Over for It Started
Pulp - Disco 2000
The Long Blondes - Once and Never Again
The Pipettes - Youe Kisses Are Wasted on Me
Lucky Soul - Ain't Never Been Cool
The Smiths - This Charming Man
Language of Flowers - If It's Not You
Tralala - All Fired Up
Morrissey - First of the Gang
Soft Cell - Tainted Love
The Essex Green - The Late Great Cassiopia
Lucky Soul - Lips Are Unhappy
The Magic Numbers - Take a Chance
(02.00)
The Arrogants - Lovesick

The School - Let It Slip

Jag var aldrig och såg Another Sunny Day eller The Icicles i Malmö. Kan inte säga att jag är överdrivet ledsen för det. För en gångs skull upplever jag att det är ett överskott av bra konserter i regionen. På fredag kommer The Sunny Street och Punky's Dilemma till lund och det blir också min sista tur i dj-båset på blekingska. Ser verligen fram emot det.

Det verkar poppa upp små fantastiska band överallt hela tiden. Dagens resa går till Wales och Cardiff där vi hittar The School, ett mini-Lucky Soul som lyssnat in sig på Camera Obscura. Men varför jämföra med andra band när låten Let It Slip talar för sig själv?

Air

Det landade ett mail i min inbox om att jag fått två gästlisteplatser till Air + Au Revoir Simone på Vega i Köpenhamn nu på måndag. Den här månaden kommer bli så jävla bra.

Lucky Soul på blekingska på lördag

Det sägs att en affisch säger mer än ett blogginlägg.

Northern Fields - Never Take the Beauty

Igår vaknade jag och kände att livet är underbart. Märkligt nog har den känslan inte bara hållit i sig utan även förstärkts idag. Igår kväll såg jag att jag fått ett mail från en fantastisk person som jag inte talat med på ett år. Jag träffade henne idag och det var lika trevligt att ses som vanligt. Jag påminns om hur bra livet kan vara. På fredag kommer laurel music till blekingska och det ska bli så fint.

Och medan jag lever min dröm lyssnar jag på Northern Fields som gjort årets vackraste poplåt. Den heter Never Take the Beauty och ni kan höra den på bandets myspace.

Jonna Lee - Autumn Song

De kommer från ingenstans och tar mig med storm. 2004 Anna Ternheim, 2005 Hello Saferide, 2006 Katie Goes to Tokyo.

Jonna Lee är inte där än. Men i låtar som Autumn Song och Dried Out Eyes är hon precis lika bra som Ternheim och Norlin. Men ingen är i närheten av Katie Goes to Tokyo. Två lysande låtar som tyvärr inte klarar av att på egen hand bära upp hela debutalbumet 10 pieces, 10 bruises. Men förutom i I Wrote This Song visar Jonna Lee att den svenska singer/songwriterscenen i år består av mer än extremt jobbiga Maia Hirasawa och det är gott nog.

Jag hittade förresten en video från ett av Jonna Lees liveframträdanden. Hör ni? Jag förstår inte varför man går på konserter om man hellre vill prata med sina kompisar än lyssna på musiken. Det är på något sätt så respektlöst mot artister som är värda en bra publik. Vill man bara dricka sprit kan man göra det hemma istället.

Another Sunny Day - You Should All Be Murdered

(youtubeadress)

Om jag lärt mig något sedan i somras så är det att världen är full av idioter och flera av dom är närmare än man tror, åtminstone geografiskt. Hur fan har folk tänkt sig att en verksamhet ska fungera när man bara får skit vad man än gör? Idioter! You should all be murdered.

Things Will Be Nice

November kommer att bli en fin konsertmånad. Om ingenting oväntat händer så ska jag gå på följande spelningar:

2 nov: Irene + Laurel Music, blekingska, lund
9 nov: Lucky Soul (UK), Debaser Medis, stockholm
10 nov: Lucky Soul (UK), blekingska, lund
22 nov: Harvey Williams (Another Sunny Day, UK) + The Icicles (US), don't die on my doorstep, malmö
30 nov: Punky's Dilemma + The Sunny Street (UK), blekingska, lund


Biljett till Stockholm t/r är bokad. Det kommer att bli en kul helg.

I dreamt of you last night

Visst är det lite overkligt. I fredags var det fullt på blekingska och folk kom för spelningar med mina favoritband. Före, mellan och efter banden spelade jag och Psymon vår favoritpop. Ett fint litet minne från kvällen var att någon önskade The Knife och jag svarade lite skeptiskt att jag skulle kolla i min CD-väska. Jag hade lämnat Deep Cuts hemma. Den platsade inte. Blekingska var verkligen pop i fredags och jag älskade det.

(22.00)
Aberdeen - The Boy Has Gone away
Ride - Twisterella
Another Sunny Day - You Should All Be Murdered
Trembling Blue Stars - Idyllwild
Celestial - Dream On
Red Sleeping Beauty - Make Me Smile
The Garlands - You Never Notice Me
Sally Shapiro - I'll Be by Your Side
Friday Bridge - Love and Nostalgia
The Lucksmiths - Camera-shy
Saturday Looks Good to Me - Lift Me Up
Acid House Kings - Say Yes If You Love Me
Sambassadeur - Subtle Changes
The Strange Idols - No Fun
Stars - Ageless Beauty
Slowdive - When the Sun Hits
Brighter - Does Love Last Forever
Sambassadeur - Marie
Stars - Take Me to the Riot
(23.00)
Popguns - Waiting for the Winter
Headlights - TV
Lucky Soul - Ain't Never Been Cool
The Go! Team - Huddle Formation
Mates of State - Beautiful Dreamer
------------------------------------
LIKE HONEY LIVE
------------------------------------
My Favorite - Burning Hearts
Comet Gain - You Can Hide Your Love Forever
Laurel Music - Winter Slow
Pale Saints - Language of Flowers
The Sea Urchins - Pristine Christine
Camera Obscura - Lloyd, I'm Ready to Be Heartbroken
Free Loan Investments - Rush Hour
Camera Obscura - Phil and Don
------------------------------------
LANGUAGE OF FLOWERS LIVE
------------------------------------
(00:50)
The Field Mice - Emma's House
Lucky Soul - Lips Are Unhappy
New Order - True Faith
Le Sport - Tell No One About Tonight
Human League - Don't You Want Me
Morrissey - First of the Gang
The Cure - Just Like Heaven
Blondie - Maria
Belinda Carlisle - Heaven Is a Place on Earth
The Long Blondes - Once and Never Again
Saint Etienne - He's on the Phone
Tralala - All Fired Up
The Hidden Cameras - Ban Marriage
Pulp - Disco 2000
My Favorite - Absolute Zero
The Essex Green - The Late Great Cassiopia
The Smiths - Ask
Belle and Sebastian - Electronic Renaissance
The Magic Numbers - Take a Chance
The Field Mice - Canada
New Order - Regret
Broder Daniel - Shoreline
Language of Flowers - If It's Not You
Suede - Trash
Language of Flowers - Tara Mascara (egentligen borde jag ha avslutat med Happiest Days of My Life istället. Det var också det enda i dj-setet som jag ångar)

Lysande utsikter

Hela september har varit en lång väntan. Nu är det äntligen fredagen den 21 september. Ikväll spelar Language of Flowers och Like Honey på blekingska. Jag och Psymon är kvällens djs. Vi ska ut och affischera på stan snart. Klubben öppnar kl 22.00.

These are the happiest days of our lives.

The Strange Idols - She's Gonna Let You Down Again

Jag har en liten dröm. Om den uppfylls slutar indieklubbarna att spela blipp-blopp och välkomnar mig istället med The Strange Idols. Drömma går ju.

För den som undrar så kan jag meddela att bloggen stoppas in i frysfacket över sommaren. Varför? Läs I Wanna Be Adored-texten. Jag klarar inte av att göra allting samtidigt och det finns andra projekt som är betydligt viktigare för mig just nu.

2007 - ett bra popår!

Album
Hur många nya skivor behöver du under ett halvår?

Jag undrar alltså hur många skivor du behöver. Vad din skivsamling behöver är en helt annan fråga.
Varje år släpps det minst en skiva som jag lyssnar på helt annorlunda jämfört med andra skivor. De här skivorna brukar oftast bli sönderlyssnade. För två år sedan föll jag för Tralala och Hello Saferide. 2006 var Katie Goes to Tokyo viktigare än alla andra. Halvvägs in i 2007 är det ytterligare två debutalbum som toppar min halvårslista. Lucky Souls fullängdare The Great Unwanted är fantastisk men ändå chanslös mot The Chaos in Order av Let's Go Sailing.
När jag skrev min halvårssummering i juni förra året konstaterade jag att albumkonceptet inte längre tilltalade mig. Det var fel. Jag var trött på långa skivor och hade svårt för att uppskatta överflödet av skivor. Just då kändes det som att jag var tvungen att lyssna på allt. Det var med andra ord musikhetsen jag hade tröttnat på. Nu är jag bättre på att uppskatta det jag faktiskt har och just det här halvåret skulle jag klara mig bra med Let's Go Sailing, Lucky Soul och Palomar. Resten är bonuslyssning. Inför hösten hoppas jag på Laurel Music, Like Honey och Language of Flowers!

1. Let's Go Sailing - The Chaos in Order
2. Lucky Soul - The Great Unwanted
3. Palomar - All Things, Forests
4. Friday Bridge - Intricacy
5. Love Dance - Result

Också bra: Celestial - Dream On, Au Revoir Simone - The Bird of Music, Säkert! - Säkert!, The National - Boxer, The Loose Salute - Tuned to Love.

Min skivsamling fick förresten två nya medlemmar i Celestial - Dream On och Camera Obscura - Lloyd, I'm Ready to Be Heartbroken. Den klarar sig på det året ut. Men vad skivsamlingen behöver och vad jag vill är förstås inte samma sak.


Låtar
Jag står med ett gevär. Jag ska spendera mitt liv nu. Och ta tillbaka allt som är ditt.

Allt som är ditt var Musiksveriges kollektivt starkaste ögonblick våren 2007. Med textrader som dom jävlarna ska skjutas! följer givetvis konsekvenser. Jag blir rädd när jag läser vad vissa skriver på sina bloggar. Skrämd av en lynchmobb som ser det oåterkalleliga dödsstraffet som ett bättre alternativ än fängelse. Jag blir också förvånad över tunnelseendet hos andra personer som har svårt att förstå varför Annika Norlin blivit så hyllad för Allt som är ditt. Jag vill inte heller skjuta dom jävlarna. Bildspråket är väldigt tydligt, men man måste ha insikt nog att ta låten för vad den är. Ett viktigt inlägg i en debatt som alltid är aktuell och en beskrivning av känslorna hos en vän till en kvinna som blivit våldtagen. De som kritiserar texten kan för övrigt fundera på om det varit bättre om Annika istället sjungit dom jävlarna ska spärras in (och sedan frias i HD).

Trembling Blue Stars överraskade mig med Idyllwild och November Starlings. Bobby Wratten har något stort på gång om han kan släppa Missing the Moon-soundet helt till nästa skiva. Då skulle Trembling Blue Stars kunna nå sin fulla potential.
Jag borde verkligen älska Celestials debutalbum. Det är bitvis briljant men jag har svårt för avslutningen med Bluebell Meadow och Pale Blue Eyes. Jag vill verkligen tycka om hela skivan men det slutar med att jag stänger av sista låten innan musiken tystnar för att istället starta om Dream On.

1. Säkert! - Allt som är ditt
2. Trembling Blue Stars - Idyllwild
3. Celestial - Dream On
4. Lucky Soul - One Kiss Don't Make a Summer
5. Let's Go Sailing - Sideways
6. Palomar - You're Keeping Us Up
7. Those Dancing Days - Hitten
8. Celestial - Fragile Heart
9. Trembling Blue Stars - November Starlings
10. Apples in Stereo - Sunday Sounds

The Sunny Street - Comedians

Alla talar om Rip It Up. Brittiska The Sunny Street gör mig lite sugen att åka dit, men resten av bokningarna faller mig inte i smaken så jag stannar hemma. Fast priset var ju föredömligt lågt.

Lyssna på fina Comedians på myspace.

I Wanna Be Adored

Vad är det för mening med att vinna hela världen om man samtidigt förlorar sig själv?

Den här månaden har gatorna fyllts av strålande glada ungdomar redo att erövra världen. Jag blev nostalgisk och tänkte på hur det var när jag själv tog studenten. Utropet, promenaden ned till parken och fotografiet jag inte visste fanns som min älskade familj överraskade mig med.

Jag flyttade hemifrån vid 19 års ålder i augusti 2002. För tidigt? Svårt att säga. Någon gång måste man fatta livsavgörande beslut och jag minns en stark önskan om ett nytt liv i en ny stad med möjlighet att läsa något jag verkligen ville.

Min första studenttid var väldigt omtumlande, fast på ett bra sätt. Studierna gick lysande och kombinationen festsugna kursare, ett luftigt schema och pengar i form av studielån gav mig smak för studentlivet. Jag trodde mig ha hittat den perfekta balansen mellan sena utekvällar och långa heldagar med självstudier i skolan. I efterhand förstår jag inte hur jag orkade.
Mycket goda resultat från höstens två tentor gav mig självförtroende och jag kände mig säker på studierna. Jag fick en förfrågan, kände mig smickrad och tackade ja till ett förtroendeuppdrag. En lärorik erfarenhet men ändå något jag ångrar idag, inte så mycket för uppdraget i sig men desto mer för vad det ledde till.

Sommaren 2003 hade jag klarat alla tentor under mitt första läsår på första försöket. Jag jobbade mer än vad som var mänskligt. Pengarna gav mig en skön ekonomisk höst men det var inte värt det. Det visste jag inte då. Istället fick bekräftelsebehovet sitt då jag i början av min tredje termin var yngst av ett trettiotal aktiva studenter på kårens kick-off. Utan en tanke på att avsäga mig det förtroendeuppdrag jag redan hade tog jag senare på hösten på mig ett tidskrävande ordförandeskap i en ideell förening.
Vinterlovet spenderades i alperna och det var på något sätt symptomatiskt för mina två första studieår som präglades av en personlig vilja att vara med överallt och även om jag aldrig skulle erkänna det då också svårigheter att säga nej.
Alltid duktig, helst bäst och allting samtidigt. Det hade fungerat tidigare så jag såg inga problem med den livsstilen då.

Augusti 2004. En grundkurs på 60-80-poängsnivån knäckte mig. Jag ansåg mig ha läst bra men var inte i närheten av godkänt på omtentan. För första gången fick jag noll poäng på mer än en essäfråga. Jag var oerhört besviken eftersom jag enligt mig själv inte hade kunnat förbereda mig bättre. Men två veckor med tiotimmarsdagar i skolan var inte tillräckligt. Sommarlovet innan dess? Heltidsjobb.
Jag tappade självförtroendet och det är en farlig utgångspunkt för en person i ett tillstånd som gör det svårt att skilja på studietid, fritid och ideellt engagemang. Samtidigt som jag kämpade med studierna förändrades saker och ting som var centrala i min tillvaro. Jag vill inte gå in djupare på just detta men det gjorde inte livet enklare att leva. Tvärtom var jag ledsen nästan varje morgon för att det var just en ny dag. Och det blir man inte av vardagsproblem. Jag var väldigt skör då.

För att göra en lång historia kort (med mina mått då, förstås) bestämde jag mig för att flytta hem i november 2006 och tillfälligt ge upp universitetet. Det kan ha varit mitt bästa beslut sedan jag bestämde mig för att flytta till lund.
Jag har lärt mig mycket av livet under min tid i lund och numera vet jag vad livet inte har för mening. De erfarenheterna är värda varenda krona jag har i studieskuld. Idag vet jag att omdömet bra ofta är gott nog så länge man gör sitt bästa.

Citatet i inledningen är taget från en studentkrönika i tidningen IQ Student som jag läste av en tillfällighet. En tjej som läst journalistik i kalmar berättade om hur hon själv gått under av yttre krav och vikten av att inte tappa bort sig själv. Jag kände igen mig själv så starkt att jag inspirerades att skriva det här inlägget som självterapi.

I torsdags skrev jag en omtenta. Den där tentan som knäckte mig. Hur det gick? Med beröm godkänt! Underbart!

Livet är fortfarande ett komplicerat projekt men jag jobbar på det. I'm a human and I need to be loved, men inte till vilket pris som helst.