Minipop - Like I Do

Tricia Kanne stiger in i min värld. Hon har bestämt sig för att stanna där och jag kommer inte släppa taget om henne. Som sångerska i dreampopbandet Minipop vann hon min beundran i samma stund jag hörde låten Like I Do på bandets hemsida (Ask Me a Question spelas upp först men det är bara att klicka på pilen ovanför titeln och byta låt).

Tricia Kanne är vacker som en dröm. Rösten påminner lite om Stars otroligt begåvade sångerska Amy Milan. Stora ord som Tricia och hennes Minipop gjort sig fullt förtjänta av. Lyssna på fler låtar på myspace.

Talulah Gosh - Talulah Gosh

På väg hem från samma fredag jag nämnde senast spelades Talulah Gosh självbetitlade låt. En mycket fin avslutning på en annars trevlig kväll. Bläddrar bland låtarna i mitt minne och funderar på om Amelia Fletcher någonsin skrev något bättre. Kanske Shallow på Heavenlys första album. Jo, så är det nog. Men förmodligen den enda.

På youtube hittade jag ett videoklipp där världens bästa mittfältare Cesc Fabregas i mitt favoritlag Arsenal (det där tycks gå hand i hand) framspelad av lagets smartaste spelare Alexander Hleb dunkar in en boll i nättaket mot Manchester City i början av den här säsongen till tonerna av Talulah Gosh låt My Boy Says. Extremt otippat, men jag föredrar nog ändå att se fotbollsklippen utan musik trots allt. Mitt älskade Arsenal hackar just nu i ligan men jag tror på dom i medgång och motgång.
När jag inte tänker på Arsenal planerar jag för sommaren och hösten. Det är mycket som ska stämma nu och en hel del deadlines. Det kommer bli en tuff men förhoppningsvis även belönande vecka.

Another Sunny Day - You Should All Be Murdered

(youtubeadress)

Om jag lärt mig något sedan i somras så är det att världen är full av idioter och flera av dom är närmare än man tror, åtminstone geografiskt. Hur fan har folk tänkt sig att en verksamhet ska fungera när man bara får skit vad man än gör? Idioter! You should all be murdered.

Pineforest Crunch - Cup Noodle Song

Allt finns på youtube. Söker man efter Cup Noodle Song finner man en liveinspelning med Pineforest Crunch som uppmuntrar till kareokevänlig singalong. Det är klipp som detta som gör youtube till en kulturskatt.

The Long Blondes - Once and Never Again

En riktigt bra okänd låt som läggs på vid rätt tillfälle kan blåsa iväg ett helt dansgolv. På måndag ska jag dja på blekingska och då förväntar jag mig något liknande av sångerskan Kate Jackson och hennes The Long Blondes. Sheffields senaste stolthet är visserligen inte särskilt okända men å andra sidan kommer det nog inte vara lika tätt som vanligt mellan de initierade indiekidsen just på valborg.

The Long Blondes albumdebuterade i slutet av förra året på Rough Trade med ojämna men bitvis briljanta Someone to Drive You Home. The Long Blondes är ett band som är bra på riktigt till skillnad från sanslöst överskattade Arcade Fire och The Strokes från samma skivbolag. Lyssna högt och länge på Once and Never Again (youtubeklipp) och avgör själva. Once and Never Again hjärntvättar oss med det feministiska budskapet 19, you're only 19 for god's sake - Oooh, you don't need a boyfriend och låten Heaven Help the New Girl återkopplar senare på skivan mycket stiligt till bandets nästan osunda fixering vid åldern 19. Kate är snart 30 och önskar att hon var ung igen

You know I'm not so young
I spend an hour getting ready every day
And still I end up looking more or less the same

men hon har en del tips och vet vad som gäller I could show you, a thing or two - Oh, I could show you the ropes och trots att somliga borde lyssna till Come back with me, and find out what you really want, Come home with me you'll only have to do it once, 'cause I know what it feels like to be your age, You only have to do it once, And never again bryr sig inte kidsen. Det tycks inte spela någon roll att Kate både är snygg och coolast i världen, the world won't listen.


The Long Blondes spelade förresten på Debaser Slussen i förra månaden. Åldersgränsen? Den var 18 år förstås.

http://www.thelongblondes.co.uk/
http://www.myspace.com/thelongblondes

Saint Etienne - He's on the Phone

Det finns dagar då livet överraskar mig. Min lördag var en sådan dag. Jag vaknade senare än vad som var friskt och på kvällen kände jag mig fortfarande både sjuk och sliten. Sjukt sliten skulle man kunna säga. Egentligen borde jag ha stannat hemma och jag funderade länge på att hoppa över förfesten jag var bjuden till. Nu blev det inte så. Jag gick hemifrån rejält försenad och utan några större förhoppningar på utekvällen. Som tur var hade det inte ordnats någon mat eller liknande så det var ingen fara att vara sen. Jag visste inte vad som skulle hända mer än att vi skulle stanna i lund.

Någon gång strax efter midnatt kom vi fram till smålands nation. Jag hade bara varit där två gånger innan och båda gångerna känt mig riktigt bortkommen, trots trevligt sällskap jag tidigare och senare känt mig hemma med på andra ställen. Den här kvällen skulle komma att förändra det.
Väl inne såg vi att det fanns ett rum med Super Mario Bros. Jag blev glad eftersom det var ett av min barndoms favoritspel som jag inte spelat på hur länge som helst.
Först dog jag på bana 1-2 och sa att det var fel på handkontrollen. Den vanliga ursäkten men jag skulle på mitt andra riktiga försök bevisa att den faktiskt var sann. På något märkligt sätt lyckades jag med ett par öl och två drinkar innanför västen ta mig fram till bana 8-4. Till höger om mig satt en bekant och hans kompis som var trevliga och hejade på mig. Till vänster om mig satt det en blond kort tjej som kritiserade precis allt jag gjorde. På de svåra banorna insunerade hon att jag skulle vara nykter och det var verkligen inte sant men jag lät henne hållas. Själv hade hon druckit en drink i varje rum i hennes korridor och jag var faktiskt beredd att tro henne. Jag borde ha hatat hennes pikar eftersom jag blev nervösare för varje bana som gick men det var ändå rätt sött eftersom hon fylleläspade. Nåväl, mot slutet hade det samlats en publik i rummet och till deras jubel lyckades jag till sist sänka Bowser på sista banan med bara två liv kvar. Jag firade en triumf jag inte upplevt sen jag var liten.

Efter det ville vi fira och vad möts vi av på dansgolvet då om inte He's on the Phone. Tjejerna som var dj's var egentligen rätt dåliga men just den låten just då var en fullträff. Saint Etienne - He's on the phone (youtubelänk)

Introt, åhhhhh introt. Sylvie är nog ännu bättre men jag förstod mig aldrig på videon till den låten. Jag vet inte riktigt varför jag postar ett Saint Etienne-inlägg en måndagskväll som övergått i tisdag men jag antar att det helt enkelt är för att jag behöver det. Terapi. Jag vill påminnas om hur livet är när jag är glad.

Just nu är min korridor extremt tråkig. Det bor en del snälla mäniskor här men det känns ändå trist att det mest levande här på helgerna är bananflugorna. En månad till och sedan slipper jag skiten.

best of youtube #01

Meet Lucky Soul. My lips are unhappy withoouuut yooooooooooooooooooooooooooooooooooo-ooouuu oooooo-oo-oh-oooooo!

Overkligt att musik kan låta så här bra. Det finns en svartvit video med stroboskopljus som också är fin men jag tycker sångerskan Ali Howard förtjänar färg.

Hoppas att det finns någon vaken bandbokare som vill boka dem till Sverige i höst. Mina förväntningar på fullängdaren är så höga. Och deras två 7"-singlar gör mig sugen på att skaffa vinylspelare.

(R) (R) (R) (R) (R)

best of youtube #02

Den så kallade "ägaren" till det här klippet vill inte att andra ska lägga upp det på sina bloggar. Gå in på youtube och se det där genom att följa den här länken så att han i sin narcississm kan runka sig själv till sömns ikväll. Det är faktiskt värt det. Får skriva en text till klippet ändå:


Stars - Ageless Beauty live at Amoeba Music, Los Angeles, November 2005.

Bedårande! Amy ser lite nervös ut. Tänk att få växa upp med sådan här musik.

best of youtube #03

Sufjan Stevens (with "The Illinoisemakers") performing The Man of Metropolis Steals Our Hearts live in San Francisco.

We are underground, we are underground, we are underground! Introt är ruskigt likt Broder Daniel och det är så komiskt. Sufjan Stevens kommer till Köpenhamn den 12/11 och till Stockholm den 15/11. Se honom om ni kan!

best of youtube #04

Mates of State - Beautiful Dreamer at Amoeba Records 8/16/06.

Min favoritlåt från Mates of State!

Here's an alibi
We love the voices don't know why
There was a time we lived in truth
Let's bring it back

Slowdive - Machine Gun (Live)

Jag trodde aldrig att jag skulle få se det här. Helt ok ljud också. Det enda jag tidigare sett av medlemmarna i Slowdive är ett par suddiga foton.

Lee's Place, Canada Toronto, 21.05.1994. Kulturarv.

The Besties - Prison Song

Underbart!