The Wilson Hospital - Call Me A.S.A.P.

Katie, Katie, Katie. Varje gång jag försöker skriva ett par rader som fångar hennes musik slutar det med att jag trycker på delete, delete, delete. Än så länge har jag bara lyckats skriva en text (tror jag, den hittas sorterad under skivor om ni vill läsa). Så den här gången har jag endast två saker att säga. För det första glömde jag bort Alone bland favoritlåtarna. Kanske finast på skivan. Och så har jag nog inte nämnt att Katie innan hon satsade på en solokarriär spelade med Mårten Tromm i The Wilson Hospital. Innan det var hon med i Backfish men så långt bakåt i tiden ska vi inte gå den här gången. Vi glömmer Katie ett tag så ska jag berätta lite om hur det var igår istället.

Märkligt nog så var jag faktiskt sen. Kom till blekingska när det bara var en timme kvar av dygnet. Hann inte ens beställa innan första bandet Ultrasport gick på scenen. Jag var sjukt förvirrad igår och för en gångs skull hade jag inte koll på banden. Visste inte hur bandmedlemmarna såg ut och Ultrasport spelade alldeles för fort för att jag skulle förstå vilket band som var vilket. Efter en hyfsad spelning och en paus på en kvart var det dags för Cats on Fire. Enda låten jag hört av dem innan var Draw in the Reins och den spelades sist. Annat folk hade kul men jag tyckte mest båda spelningarna var bara "bra" och inget att dö för. Bättre än att vara hemma åtminstone.

Efter spelningarna tog Fractiondiscs över som djs. Jag hade alltid trott att det var två killar som hade den här skivaffären men till min förvåning var det en kille och en tjej, som visade sig vara ett par, som stod och vände skivor. Många gånger hann jag tänka "fan vilken bra låt" men det gick ju inte att dansa till. Och återväxten bland popkidsen ser inte så bra ut, ingen blev glad när The Sea Urchins - Pristine Christine spelades. Och dansgolvet tömdes nästan helt till Shop Assistants - Safety Net. Kvällens bästa stund var när Tara Mascara övergick i The Happiest Days of My Life. Plockade upp ett par bandtips från Jörgen men jag var nog inte så nöjd med deras insats som djs. Hursomhelst var de väldigt trevliga och det borde fler djs vara. Och det är svårt att bli sur på dem när skivaffären är så bra.

Mer spännande än så blev det inte igår. Jag har skrivit bättre texter på den här bloggen men jag orkar inte anstränga mig nu när det inte finns så mycket att berätta om. Ni undrar kanske vad allt detta har med Katie att göra. Jag vet ärligt talat inte. Jag vet däremot att det är konsert ikväll igen och att jag är sen. Måste äta, duscha och göra mig klar. Men först en perfekt låt som sätter stämningen för kvällen:

The Wilson Hospital - Call Me A.S.A.P.