kilometer mellan oss

Jag tycker att Sibiria är sjukt dåliga men jag passar ändå på att låna rubriken från dem eftersom den är så talande. Ibland är avstånden för stora. En av de bästa personer jag träffat i mitt liv flyttade alldeles för många kilometer ifrån mig. Vi förlorade kontakten. När jag påminns om det gör det ont. Det är så lätt att komma in i de tankebanorna. Hade jag kunnat så hade jag spelat tillbaka hela mitt liv från årskurs sju och framåt. Ändrat på allt.

En annan person jag träffade när jag flyttade ned hit bodde väldigt nära mig. Allt var bra men så plötsligt en dag skiljde det kilometer mellan oss. Fysiska avstånd kan man klara av men inte en känslomässig Berlinmur. Apropå Berlin så vore det intressant att få veta vad som hände med ett par personer därifrån som jag träffade i slutet mina tonår. Jag hade bara behövt ta upp telefonen och ringa men det är inget jag kan ändra på. Då är då och nu är nu. Och i detta nu tittar jag på ett kalendarium som (tillfälligt om inte annat) gör mig sugen på att flytta till Stockholm:

sjunde oktober: the san marinos
fjärde november: the charade

Club King Kong heter tydligen stället. Spelningarna kan bli skitdåliga med kass publik. Eller så kan de bli sådana där kvällar man minns långt, långt senare. Utan hjälp av blogginlägg eller dagböcker. Minnen att bära med sig hela livet. Det hade varit kul att vara där men nu går det inte. Istället får jag nöja mig med att snart somna till The San Marinos - We're Beautiful.