your covers blown

Free Loan Investments version av Rush Hour (The Shermans) fick mig att fundera på vilka covers jag aldrig tröttnar på. Som ni säkert förstått vid det här laget så gillar jag att göra listor. Den här gången sätts inte placeringar ut, covers ska vara kul. Pretentioner sparas till framtida inlägg.


eva cassidy - over the rainbow
Att inleda den här listan med något annat än Eva Cassidy vore ungefär att som fotbollsfanatiker glömma Dennis Bergkamp. Först köper ni samlingen Songbird. Sedan spelar ni upp det tioende spåret. 03:19 in, så hjärtskärande. Jag skulle kunna fylla hela den här listan med Eva Cassidy utan att en enda låt skulle vara utfyllnad. När ni torkat tårarna fortsätter ni med Fields of Gold och gråter lite till. Sedan Kathy's Song. Eva Cassidy är för oss som tror att musik kan vara något större än Embassy och laptops som hänger sig lagom till extranumren.

the maybellines - this and that by acid house kings
Say Yes If You Love Me är fantastisk men en låt är ingen låt (nä, det där stämmer inte men det såg så snyggt ut när jag skrev det). Det är därför lite ironiskt att det var en cover som fick mig att förstå Acid House Kings storhet. Efter att ha lyssnat lite mer kom jag fram till att jag hittat två pärlor till band, The Maybellines är ytterligare ett fynd som klarar sig alldeles utmärkt på egen hand.

sambassadeur - la chanson de prévert by serge gainsbourg
Soundtracket till våren 2005 spelas fortfarande med behållning, med skip track på fjärrkontrollen inom räckhåll. En halv skiva att älska för evigt.

pet shop boys - always on my mind
If I made you feel second best, Im so sorry, I was blind
You were always on my mind
You were always on my mind

Tell me, tell me that your sweet love hasn't died
Give me one more chance to keep you satisfied
Satisfied
Jag kan inte riktigt hela historien bakom den här låten men jag vet att den spelades in av Elvis och att han aldrig gjorde den rättvisa. När jag tänker på Pet Shop Boys tänker jag på två låtar, It's a Sin och Always on My Mind. Det spelas för lite Pet Shop Boys ute på diskoteken.

saint etienne - kiss and make up by the field mice
Vissa personer har bestämt sig för att hata på förhand. Det är ingen idé att försöka resonera med folk som kallar Saint Etienne för "värdelös, hjärndöd euoro som bara funkade för att bruden var het". Deras förlust. Det är ingen tillfällighet att Saint Etienne är det enda bandet från mitten av nittiotalet som jag fortfarande lyssnar på mycket idag. Kiss and Make Up är en lysande cover på The Field Mice sömniga original.

the arrogants - shellshock by new order
Det är ovanligt med bra covers som inte låter precis som originalet. Shellshock i den här versionen låter så mycket The Arrogants att inte ens de mest inbitna New Order-fansen skulle känna igen låten. Vilken tur för mig som beundrar The Arrogants men aldrig riktigt fastnat för New Order!

kathryn williams - hallelujah by leonard the cohen
you don't really care for music, do you?

laura watling - sunday came and went by the castaway stones
Laura Watling kanske är 2000-talets Anmelia Fletcher. För de flesta känns jämförelsen nog korkad men för mig framstår den här och nu som genial.

the shermans - plastic bouquet by tara emely needham
Jag måste verkligen hitta originalet. The Shermans version låter i alla fall som musik att växa upp till i en barnkammare. Det är förstås en komplimang.

belle and sebastian - poupée de cire, poupée de son by france gall
Sorry...Sorry if my French was bad.
Åhh älskade Isobel, du inget att be om ursäkt för. Aldrig någonsin. Se, jag tappar till och med orden när jag talar till dig. Och till skillnad från France Gall kan du sjunga den här låten.

lucksmiths - there is a light that never goes out by the smiths
Alla kommer vi förr eller senare till en tid i livet då vi upptäcker The Smiths. Så även jag. The Smits har dock aldrig varit och kommer inte heller att vara det viktigaste bandet i mitt liv. På samma sätt som jag slutat lyssna på The Cure har jag lagt The Smiths bakom mig.
The Lucksmiths cover påminner mig trots allt om vad jag såg i The Smiths. Inget band kan beskriva en misslyckad utekväll bättre. Och den här versionen ger en ny innebörd till texten. Jag har alltid funderat på om låten handlar om mycket god vän eller en förälskelse.


Hedersomnämnande för att de funkar på ett dansgolv:
blondie - hanging on the telephone by the nerves
supergrass - some girls are bigger than others by the smiths