Sambassadeur - Lund 1 september

The tambourines are shaking but i don't hear the song
it's my favourite song but i don't like the crowd

Jag kom till blekingska med förhoppningen att få höra Marie och If Rain. Publiken var för en gångs skull tyst under låtarna och det gjorde mig glad. Ändå lyckades jag förstöra gårdagens konsert för mig själv.

Sambassadeur spelade på blekingska en oktoberkväll för två år sedan. Jag verkligen hatade publiken för att de visade bandet så dålig respekt. Varken förr eller senare har en konsert blivit så störigt söndersnackad av folk som mest verkar vara ute för att supa skallen i bitar. Jag kan förstå behovet men det är så onödigt att förstöra för andra. Igår var det mesta som vanligt på blekingska. Det är lite lustigt hur många bekanta jag känner igen där. Det var förstås kul men jag var inte i första hand ute för att uppleva There Is a Light That Never Goes Out. Jag var där för Marie och förhoppningsvis höstens bästa spelning. Förväntningarna fanns där. Det blir lätt så när man välkomnas av Red Sleeping Beautys underbara Stupid Boy. Mycket folk men ändå inga problem att få plats längst fram. Tydligen bryr sig folk bara om sådant när bandet heter Tough Alliance eller Le Sport.

Jag blev förvirrad av att titta på scenen. När Anna Persson och resten av bandet gick upp på scenen räknade jag till en sångerska och fyra ytterligare bandmedlemmar. Jag hade alltid trott att de bara var fyra totalt men igår var trummaskinen utbytt mot en kille som såg ut att ha kul bakom sitt trumset. If Rain inledde spelningen och jag borde ha älskat det. Höstens första konsert och en av mina favoritlåtar öppnade men ändå saknades något. Jag började bli lite nervös för fortsättningen men alla tvivel försvann när publiken tystnade och always waiting for something more to come öppnade kvällens andra låt. New Moon är alltid skön och igår var den så fin när Anna sjöng like i believe in you du-du du-du-du. Claudine från senaste EPn Coastal Affairs avslutade en fantastisk inledning.

Förutsättningarna fanns där med andra ord. Men jag gjorde en så otroligt korkad sak. Bandet hade lagt ut en setlist framför sig. Det är förstås vanligt men låtlistor brukar aldrig vara synliga för publiken. Om ni fungerar likadant som jag förstår ni att jag inte kunde låta bli att tjuvkika. Efter det kändes det inte lika fantastiskt när Anna sa att de skulle spela pop på franska, fast på engelska.

Marie har varit mer än en låt för mig den här sommaren. Textraderna you know we were scientists, every conversation was a test har varit ett stöd varje gång jag tvivlat på mig själv. Det slog mig plötsligt en dag på jobbet i somras, när jag läste acknowledgement i en artikel, vad Sambassadeur menade med do you have the time for me, do you still believe in Pierre and Marie. Paret Curie skulle ha känt sig hedrade. Spelad på blekingska som sjätte låt var Marie inte lika fantastisk som på skivan. Det går nog inte att återskapa samma magi. Kvällens bästa låt är ändå ett tillräckligt gott betyg.

Between the Lines togs emot mycket bra av publiken. Ice and Snow var också en favorit men framfördes inte lika bra. Sedan följde en rätt svag avslutning men det var inget som förstörde spelningen. Det hade kunnat vara en underbar kväll men jag vet inte varför det bara blev "fint". Jag kände faktiskt inte igen Anna till utseendet men det var förstås samma band som jag jag förälskade mig i en vårdag för två år sedan. Nu går Sambassadeur in i studion och det är bara en tidsfråga innan jag faller igen.

7/10

Setlist:
If Rain
New Moon
Claudine
In the Calm
Dead Leaves
Marie
Between the Lines
Ice and Snow
Whatever Season
Kate
One Last Remark