Trembling Blue Stars - Idyllwild
Idyllwild är en underbar låt som påminner mig om hur annorlunda saker och ting kunde ha varit. Idyllwild bekräftar också det som låten Helen Reddy fick mig att ana - Beth Arzy hade kunnat rädda Trembling Blue Stars. Jag verkligen älskar Beths röst men jag har svårt att lära mig tycka om eller för den delen ens acceptera Trembling Blue Stars.
Inom alla subkulturer finns det hjältar och idoler som inte får ifrågasättas. Bobby Wratten är en popikon som har levt på sitt namn sedan The Field Mice och fans världen över knäböjer för kejsaren trots att han inte levererat på mer än 15 år. Hans Trembling Blue Stars var länge ett ointressant projekt och först när Wrattens tankar började kretsa kring annat än hans ex Annemari Davies var musiken värd att ge en chans. Numera är Bobby Wratten tillsammans med Beth Arzy som också sjunger i hans band.
Beths pophistoria började i en småstad i kalifornien. Det var tidigt nittiotal och under hennes tid vid Palm Desert High School träffade Beth genom gemensamma vänner John Girgus. Snart var John och Beth såväl ett par som kärnan i det band som senare skulle döpas om till Aberdeen efter att Beth förälskat sig i staden vid ett semesterbeök i Skottland. Efter high school flyttade John och Beth vidare till Los Angeles där de började spela in musik som senare gavs ut av Sarah Records. Men allt var inte lika perfekt som man kan tro. John och Beths ständigt turbulenta förhållande tog slut efter sex år. 1995 blev 1996 och bandet Aberdeen fanns inte längre kvar.
Det verkar vara något speciellt med Sarah Records-band och återföreningar. Fem år senare tog John kontakt med Beth via email under förevändningen att han ville ha tillbaka gamla inspelningar som Beth tog med sig när bandet splittrades. Snart stod de i studion tillsammans och även om kärleken till varandra inte fanns kvar längre lät musiken bättre än någonsin. Fullängdaren Homesick and Happy to Be Here släpptes i mars 2002 och följdes upp av ep-skivorna The Boy Has Gone Away och Florida.
Nåväl, det var inte Aberdeens historia jag skulle berätta här. Aberdeen har turnerat med Trembling Blue Stars och jämförelserna mellan banden blir ofrånkomliga när Beth har sjungit i båda. Idyllwild är det bästa från Trembling Blue Stars sedan Helen Reddy och det beror dessvärre på att Bobby Wratten nöjer sig med att återberätta historier som han själv redan skrivit bättre tidigare.
Trembling Blue Stars är inte The Field Mice. Idyllwild är inte Sink or Float och John Girgus 2000-tal är oerhört mycket mer intressant än Bobby Wrattens dito. Idyllwild visar ändå att Trembling Blue Stars är på rätt väg och det jag hört från nya skivan The Last Holy Writer lovar gott. Men jag kan inte sluta att tänka på hur annorlunda saker och ting kunde ha varit. Jag kan inte sluta drömma om ett återförenat Aberdeen.
