Bara några veckor innan Brittle Stars återförenas för vad som troligen blir deras sista spelning är jag redo att utse deras efterträdare. Monsters Are Waiting har ett annat sound, men i avskalade och fina Ones and Zeros låter de som ett syskonband till Brittle Stars.
Besök deras myspace och lyssna på en cover av I Wanna Be Adored och mindre omedelbara men lika härliga Ha Ha.
Ibland räcker det med en pressrelease för att öppna en cirkus. Föreningen Popaganda valde att sälja sig och bjöd in Sveriges vidrigaste bokningsbolag Luger. Utan att behöva byta om fann de senare sig snart tillrätta i roller som clown och apa.
Gratisfestivalen Popaganda hölls på universitetsområdet i Stockholm i slutet av maj 2001-2006. Stockholms universitets studentkår (SUS) betalade för en stor del av festivalen och föreningen Popaganda ansvarade för arrangemanget. Den sista Popagandafestivalen hölls i maj 2006 och bjöd publiken på band som Mew, Frida Hyvönen, Final Fantasy och Hello Saferide. Om det inte vore för att jag mycket hellre ville se mitt älskade favoritband Language of Flowers på en riktig inomhuscen med fantastiskt ljud hade jag nog åkt till Popaganda den våren.
I oktober samma år strandade förhandlingarna mellan SUS och Popaganda. De två projektledarna lämnade sina uppdrag. Officiellt uppgav de att deras lönefråga inte var löst. Föreningen Popaganda var tydligare och hänvisade till slitningar med SUS. SUS svarade med att byta lås och spärra passerkorten till Popagandas arbetsrum på kåren och så var bråket igång. Så mycket var fem års samarbete värt.
SUS lade Popaganda bakom sig, slängde ut popmusiken och arrangerade Re:publik, en "bredare" festival, våren därpå. Re:publiks line-up kan inte ha imponerat på någon musikintresserad men med minskade bandkostnader följde en mer balanserad budget och mindre risker. På sätt och vis kan jag förstå hur SUS tänkte. Nog måste man våga förlora för att vinna men det känns ändå vansinnigt omotiverat att försvara ett potentiellt minus på hundratusentals kronor i budgeten, vilket var fallet vid dåligt väder. Popaganda gick också vidare och startade en gratisklubb på Södra Teatern istället.
I en intervju för ett par månader sedan uttalade sig SUS ordförande angående Popaganda:
- Jag tycker det är roligt att Popaganda fortsätter även utan vår medverkan. Det är ont om gratisfestivaler och det känns bra att ha varit med och byggt upp en gratisfestival som Popaganda. Jag tror inte de kommer börja slå mynt på varumärket. Det är bara positivt om någon annan är beredd att säkra utbudet för studenterna, säger Stockholms universitets studentkårs ordförande Edith Ringmar.
Någonstans läste jag också att Popagandas projektledare önskat SUS lycka till med Re:publik.
Just när relationerna lagats, åtminstone utåt sett, släpptes bomben:
Föreningen Popaganda & Luger har inlett ett samarbete som gör att Popaganda återuppstår, följer upp och utvecklar sin existens i festivalsverige. En ny spelplats står som värd för ett sensommarrus av stora mått, nämligen Eriksdalsbadet på Söder i Stockholm.
Den 29-30 augusti är det dags för uppföljaren som knäcker originalet.
Plötsligt framgår det att SUS och Popaganda var lika goda kålsupare. Vad hände med idealen? Värst är dock Luger. Den här nya festivalen har namnet till trots inte mycket gemensamt med gamla Popaganda. Min första tanke var att Luger just kompletterat Way Out West med ett nylanserarat Way Out East 2. Av den festival som tidigare kallades Popaganda finns inte mycket kvar. 18-årsgränsen är ersatt med en 13-årsgräns, den ideella föreningen har dumpats för ett strikt affärsmässigt förhållande och datumet flyttats till slutet av sommaren. Vid en närmare granskning visar det sig att Popaganda 2008 kommer att hållas den helg som gratisfestialen Pop Dakar arrangerats de två senaste åren.
På något sätt har Luger ändå lyckats med ett konstsycke. Först bröt de mot en oskriven regel genom att lägga Where The Action Is samtidigt som en annan festival, sedan satte de tänderna i Popaganda. Endast ett är klart, det här kommer bli svårslaget.
För övrigt var El Perro del Mars spelning för snart två veckor sedan underbar. Något oväntat var I Can't Talk About It bäst i setet. Men jag blev lite besviken över att inträdet på 185 kronor inte reducerats. Arrangemanget hade lanserats som ett paket med Lycke Li och El Perro del Mar och endast en av dom stod på scen (rätt person dock). När jag kom hem påmindes jag om att Mejeriet bokat genom Luger. Ridå.
Mejeriet skriver på sin hemsida att Lycke Li är tillfälligt sjuk och inte får sjunga på en vecka. Det passar mig perfekt eftersom nämnda Li inte har lyckan att föräras ett besök från undertecknad fler gånger.
Det ska däremot bli kul att se El Perro del Mar som alltså blir kvällens huvudakt. Senast jag såg henne i Lund överglänste hon The Concretes frontat av Victoria Bergsman hög på valium. Ikväll kommer hon, mycket rättvist, att vara centrum för uppmärksamheten. Jag hoppas att hon ser fram emot det lika mycket som jag gör.
När detta skrivs är himlen blå utanför mitt fönster medan jag äter frukost vid datorn som start på den bästa veckodagen av alla.
Tricia Kanne stiger in i min värld. Hon har bestämt sig för att stanna där och jag kommer inte släppa taget om henne. Som sångerska i dreampopbandet Minipop vann hon min beundran i samma stund jag hörde låten Like I Do på bandets hemsida (Ask Me a Question spelas upp först men det är bara att klicka på pilen ovanför titeln och byta låt).
Tricia Kanne är vacker som en dröm. Rösten påminner lite om Stars otroligt begåvade sångerska Amy Milan. Stora ord som Tricia och hennes Minipop gjort sig fullt förtjänta av. Lyssna på fler låtar på myspace.
Malmöbandet Moonbabies gör en spelning på Debaser på hemmaplan den 2 maj. Jag kommer att vara där och om det låter lika bra live har jag en fantastisk kväll att se fram emot.
