The Long Blondes - Once and Never Again

En riktigt bra okänd låt som läggs på vid rätt tillfälle kan blåsa iväg ett helt dansgolv. På måndag ska jag dja på blekingska och då förväntar jag mig något liknande av sångerskan Kate Jackson och hennes The Long Blondes. Sheffields senaste stolthet är visserligen inte särskilt okända men å andra sidan kommer det nog inte vara lika tätt som vanligt mellan de initierade indiekidsen just på valborg.

The Long Blondes albumdebuterade i slutet av förra året på Rough Trade med ojämna men bitvis briljanta Someone to Drive You Home. The Long Blondes är ett band som är bra på riktigt till skillnad från sanslöst överskattade Arcade Fire och The Strokes från samma skivbolag. Lyssna högt och länge på Once and Never Again (youtubeklipp) och avgör själva. Once and Never Again hjärntvättar oss med det feministiska budskapet 19, you're only 19 for god's sake - Oooh, you don't need a boyfriend och låten Heaven Help the New Girl återkopplar senare på skivan mycket stiligt till bandets nästan osunda fixering vid åldern 19. Kate är snart 30 och önskar att hon var ung igen

You know I'm not so young
I spend an hour getting ready every day
And still I end up looking more or less the same

men hon har en del tips och vet vad som gäller I could show you, a thing or two - Oh, I could show you the ropes och trots att somliga borde lyssna till Come back with me, and find out what you really want, Come home with me you'll only have to do it once, 'cause I know what it feels like to be your age, You only have to do it once, And never again bryr sig inte kidsen. Det tycks inte spela någon roll att Kate både är snygg och coolast i världen, the world won't listen.


The Long Blondes spelade förresten på Debaser Slussen i förra månaden. Åldersgränsen? Den var 18 år förstås.

http://www.thelongblondes.co.uk/
http://www.myspace.com/thelongblondes

The Great Unwanted

Imorgon släpps Lucky Souls debutalbum The Great Unwanted och det brittiska poplandskapet förändras för alltid.

Med ett överhettat stroboskop shake shimmy shimmy shake shimmy shakade Lucky Soul sig in i våra spröda pophjärtan. Förra årets stora sommarhit Lips Are Unhappy skimrade ikapp med havet och det var bara början på en lång vänskap. Lucky Soul fanns med mig där jag trivdes. Lucky Soul på youtube, på efterfester och på blekingska innan Au Revoir Simone gick på. När förra året summerades var Lucky Soul mitt självklara förstaval i kategorin bästa nya band och både Lips Are Unhappy och The Great Unwanted kom välförtjänt med på top10 över förra årets bästa låtar.

Fullängdaren The Great Unwanted har varit klar länge men det var först för ett par veckor sedan som den letade sig ut på nätet. För mig som mest lyssnar på melodier och sång är The Great Unwanted en enda lång uppvisning. Sångerskan Ali Howard bemästrar både solskenspop och söta små visor men det är helheten som imponerar mest. Lyssna på tempoväxlingarna i Ain't Never Been Cool och slutet i One Kiss Don't Make a Summer. Från det att inledande Add Your Light to Mine, Baby rullar igång får jag höra alla mina gamla favoriter förutom Give Me Love.

Add your light to mine x3

Together we could shine

Lucky Souls styrka är också deras enda svaghet. Ibland känner jag att de saknar djup och The Great Unwanted låter mer som en samling än ett album. Det är också det mest negativa jag har att säga om skivan. I fallet Lucky Soul lämnar konceptet popperfektion trots allt väldigt lite att önska och det är svårt att klandra ett band för att de är specialister på att skriva hits. Lucky Soul har aldrig utgett sig för att vara ett band att gråta till och alla kan inte vara allting samtidigt.

Glöm utstuderade The Pipettes och glöm sextiotalet, Lucky Soul känns mest hemma i den samtida popscenen där de placerat ut en aldrig sinande godisautomat.

The Great Unwanted är en av 2000-talets tio bästa skivor. Men. Den får inte en tia. Inte när Last Song avslutar istället för underbara It's Yours. Som om det skulle spela någon roll. Vad som än händer under resten av året kommer The Great Unwanted att låt för låt kunna matcha allt. Allt.

9/10

The San Marinos - Super Sexy TV Girl

Vårt språk förändras ständigt och terminologin med det. Idag kan folk kalla major label-band för indiepop utan att någon reagerar. Twee är ett annat begrepp som används felaktigt nuförtiden. Lyssnar man på mjuk popmusik blir man tydligen automatiskt katerogiserad som twee. Ironiskt nog tycker jag väldigt bra om den här vidare definitionen av twee eftersom den förenklar mitt sökande efter ny favoritmusik.

Jag är snabb att erkänna att jag inte förstår mig på den smala, mer renläriga formen av twee. Jag kan verkligen förstå att folk inte uppskattar Jari Haapalainen-sterila ljudbilder men riktig twee är nog ändå världens sämst producerade musik. Alldeles för ofta hör jag fina melodier förstöras av burkigt ljud som gör det omöjligt att höra ett enda ord av sången. Det ska tydligen vara så. Haircuts är ett av många band som kunde låtit så mycket bättre om de var mindre twee. The San Marinos däremot är twee som låter riktigt bra. Trots burkljudet.

Sedan finns det förstås tweeband som bara är mesiga eller sjukt meningslösa också, men de förtjänar ett eget inlägg och det tar vi en annan gång.

Celestial - Dream On

Celestial är egentligen Andreas Hagmans enmansprojekt men när Malin Dahlberg är med i bandet som speciell gäst på kommande albumet Dream On är det hennes röst som följer med mig vart jag än går.

Jag lyssnar på andra låtar och hör att det är fler bandmedlemmar än Malin som är begåvade. Det är med andra ord ingen tillfällighet att Celestial ges ut av det sympatiska skivbolaget Skipping Stones Records. Jag hade fått för mig att skivan försenats så jag blir väldigt glad när jag ser att den ska släppas redan den 24 april. Om man äger en vinylspelare kan man redan idag beställa singeln Fragile Heart från dgr.

Musikvåren 2007 tillhör Celestial och ett visst brittiskt band som också släpper sitt debutalbum nu i april. Ta en tur till myspace och Celestials bandsida så berättar jag mer om det där brittiska bandet en annan dag.

Visst saknar jag blekingska

Den 19 april skriver jag en tenta. Om jag får godkänt på den så kommer jag med stor sannolikhet att kandidera till posten som nationens bandbokare H07. Nationsvalet är redan den 9 maj och det rör verkligen till det. Jag måste försäkra mig om att kursen är avtentad innan jag ställer upp som kandidat för annars sätter jag både mig själv och nationen i en onödigt obekväm sits. Om jag någon gång i livet ska bli bandbokare så är det nu. Jag får inte en sådan här chans igen och så länge ingen annan visar intresse för posten är mitt utgångsläge mycket bra.

Om jag blir vald är min ambition att fixa den bästa höstterminen någonsin i lund. Hursomhelst så ska jag dja på blekingska den siste april och det ska bli kul. Kul att få se lund och blekingska igen.

Let's Go Sailing - Sideways

Det kom en skiva med posten.

Min popkompis Psymon (från numera insomnade mp3-bloggen Indiemaffian) ville att jag skulle lyssna på Let's Go Sailing. Jag har gjort det nu. Många gånger. Sååå vackert. På bandets hemsida kan man ladda ned tre låtar. Heart Condition är finast. Favoriten Sideways finns på myspace.