Lacrosse andra album Bandages for the Heart är verkligen en kontrasternas skiva. Inledande We Are Kids och You Are Blind är upptempohits från en värld där solen alltid skiner, kärlek per automatik är besvarad och eventuella problem utan vidare kan skjutas up till morgondagen. Under ytan finns dock en oro som ständigt avbryter festen genom att föra tankarna mot livets sårbarhet. Den på lyssnaren väntande övergången mellan livsångesten i My Stops berättelse om en övergiven ung människas övervägande av det definitiva avskedet och Come Back Song #1 nyförälskelsedimmiga livsglädje är en närmast provokativ och för skivan representativ påminnelse om hur tillvarons pendel balanserar mellan glädje och sorg.
Bandages of the Heart kan under en första lyssning misstas för barnmusik. Nina Wähä och Kristian Dahl förmedlar låttexterna genom att sjunga allt samtidigt under hela skivan. Nina nyanserar rösten efter känsloläge och sjunger på det sätt som varje låt kräver. Ninas tilltal är genomgående naivt oberoende av sinnesstämning och sången direkt barnslig när hennes röst ger skivan dess karaktär. Kristian låter fortfarande som på debutalbumet This New Year Will Be for You and Me och sjunger i princip likadant på varje låt.
Producenten Jari Haapalainen har beskrivit Bandages for the Heart som "musik framförd av barn, men skriven för vuxna som vacklar sig fram i tillvaron". Jag vet inte om det här konceptet var Haapalainens eller bandets idé men det spelar egentligen ingen roll. Det viktiga är att värmen från debutalbumet fortfarande finns kvar och att de lekfullt inflikade konstiga syntljuden är underbara. Bandages for the Heart kan mycket väl vara den första skivan som överlevt Haapalainens produktion och bara det är fantastiskt. Varje regel har sitt undantag.
Var och en av de elva låtarna sätter sig i minnet och de har alla sina små egenheter. Favoriterna heter Song in the Morning, My Stop och Come Back Song #1. Det går inte att komma ifrån att My Stop och Come Back Song #1 är de känslomässigt starkaste spåren. My Stop är en smärtsamt uppriktig samtidsskildring oändligt långt borta från barnmusik. My Stop återger hur en ung människa som genomgår en livskris blir idiotförklarad och ignorerad av terapeuten.
When I talked to the psychiatrist, she merely shrugged at me
said this thing you're experiencing, you're not suicidal
you're just a human being my friend
and everybody feels like you do anyway
Men även om allt kanske inte är så dramatiskt och livsförändrande i efterhand så är de problem och känslor som finns där fullt verkliga och otroligt pressande för den som mår dåligt.
But look at me, now look at me
with my hand and my feet on the reiling
with my heart all bleed out
I bet you didn't believe me when I said that this was different
when I said that this as different
Något är mycket fel när den som söker hjälp istället blir trampad på. My Stop fortsätter med en monolog i vilken karaktären iscensätter sitt eget självmord så att det ser ut som mord för att föräldrarna som ställs inför mardrömmen att överleva sitt eget barn ska få någon utomstående att rikta sin sorg och vrede mot. My Stop är mycket tänkvärd kritik mot dagens individualiserade utslagssamhälle som, medvetet eller inte, förlorat såväl skyddsnät som medmänsklighet. Några sekunder senare startar Come Back Song #1 som med sin smittande livslycka fungerar som en första hjälpen-låda för ömtåliga unga människor som gråter inombords.
Jag känner oerhört starkt för den här skivan. Om den kommit några år tidigare hade den kanske varit en av de riktigt stora skivorna i mitt liv. Jag har inte drabbats såhär på ett känslomässigt plan av en skiva sedan Hello Saferides och Katie Goes to Tokyos debutalbum 2005 och 2006. Att lyssna på Lacrosse är som att för en gångs skull bli förstådd av någon känslosam person med ett varmt hjärta och liknande värderingar.
Lacrosse ger dock inga svar eller universallösningar. Bandages for the Heart är inget facit, endast en tröst för stunden. Lacrosse ställer bara frågorna, som i avslutande What's Wrong With Love. Det är upp till oss själva att forma vår egen framtid.
