Those Dancing Days - Hitten

Det har varit en händelserik helg och på sätt och vis påminde den om en snabbspolning av förra hösten. I fredags var jag tillbaka på blekingska och på förfesten träffade jag en trevlig tjej som delar musikintresse och musiksmak med mig. Jag hade alltså kul på förfesten men klubbkvällen kändes sådär. Det fanns flera skäl till det. Först och främst, varför i helvete särbehandla rökare framför besökare som vill ha lite frisk luft? En fråga som är särskilt aktuell en kväll när lokalen är full till bredden med folk och ventialtionen inte fungerar som den ska. Dessutom är indigo en för liten klubb för att två personer som är där samma kväll ska lyckas undvika varandra. Tilll sist tröttnade jag och sa hej till henne. Det var med andra ord skönt att gå hem och sova och för första gången hade jag nära hem efter en utekväll på blekingska. Nationens dj-bokare lät mig bo hos honom under helgen och det var alldeles lagom med två minuters gång hem från efterfesten.
Knappt åtta timmar senare vaknar jag av att min mobil ringer. En kompis från mitt gamla korplag frågade om jag ville vara med och spela match. Ingen vidare framförhållning att ringa 20 minuter innan avspark men jag sprang från blekingska till smörlyckan på 25 minuter. Som utespelare med skor som gled på gruset gick det sådär. I halvtidspausen bytte jag snabbt till målvaktskläder och vid ett tillfälle i andra halvlek visade jag absolut världsklass med en benparad. Cupmatchen slutade 0-0 och avgjordes på straffar. Vi förlorade men jag räddade första straffen precis som Liverpools målvakt Pepe Reina räddade Arjen Robbens straff i gårdagens semifinal i CL med skillnaden att min skytt var högerfotad. Jag läste sönder honom och jag har saknat den här typen av utmaningar. Jag spelade i ett par tygskor som inte var gjorda för fotboll och fick skoskav därefter.
På eftermiddagen var jag i Malmö. En två timmars lång promenad resulterade i förstörda fötter och en potentiell framtida vänskap. Helt klart värt det men jag måste ändå sluta köpa skor efter utseende istället för bekvämlighet. Jag var inbjuden till en inflyttningsfest i samma stad senare på kvällen men skippade den för att istället ligga vaken hela natten och tänka på mitt liv. Jag grät mig visserligen inte till sömns men det kan helt klart ha varit det här årets svåraste timmar. Till sist tog tröttheten ut sin rätt.

På morgonen kände jag mig bättre och lyssnade på Those Dancing Days och blev glad igen. Sedan hände det inte mycket mer på söndagen och måndagen var också lugn. Jag orkade inte med alla fulla människor i stadsparken så jag stannade inne och lyssnade på let's go sailing istället. När kvällens sittning var på väg att ta slut tog jag av mig hörlurarna och bytte mp3-spelaren mot dj-båset för att äntligen få starta musiken på dansgolvet.