The Pains of Being Pure at Heart - Young Adult Friction

The Aislers Set suveräna skiva The Last Match släpptes på Slumberland Records våren 2000. The Pains of Being Pure at Heart tar nio år senare fram karbonpappret, ger ut sitt debutalbum på samma skivbolag och får det genombrott som The Aislers Set aldrig fick.

The Pains of Being Pure at Heart och deras självbetitlade EP slog sig in på min årslista när 2007 summerades. De fem låtarna var väldigt lika varandra i soundet och när jag hörde det inledande spåret This Love Is Fucking Right en utekväll på blekingska våren därpå konstaterade jag lite skämtsamt att The Pains of Being Pure at Heart spelat in samma låt fem gånger om men att det inte gjorde så mycket eftersom det var en bra låt.

När jag nu läser vad andra skriver om The Pains of Being Pure at Hearts debutalbum ser jag många nostalgiska beskrivningar med minnen av band som The Pastels, Popsicle, My Bloody Valentine och Lush. Själv tänker jag förutom nämnda The Aislers Set även på Ride.

The Pains of Being Pure at Hearts kan verkligen sin indiepophistoria men det slår mig hårt efter ett tiotal genomlyssningar av skivan att de saknar ett eget sound. Det hindrar den inte från att vara en av 2009 års bästa skivor såhär långt tack vare fantastiska låtar som Young Adult Friction och Stay Alive, men The Pains of Being Pure at Heart är alldeles för talangfulla för att kasta bort sin begåvning på ambitiösa coverskivor.

De personer som introduceras till indiepopmusiken genom The Pains of Being Pure at Heart kommer kanske att komma ihåg den här skivan som en av de stora skivorna i deras liv. För oss andra förblir den bara en bra skiva och det ligger något sorgligt i hyllningskörens ignorans av de uppenbara influenserna och insikten att kopior alldeles för ofta blir större än originalen.